Italian 1480-1556 Lorenzo Lotto Galleries In this last period of his life, Lorenzo Lotto would frequently move from town to town, searching for patrons and commissions. In 1532 he went to Treviso. Next he spent about seven years in the Marches (Ancona, Macerata en Jesi), returning to Venice in 1540. He moved again to Treviso in 1542 and back to Venice in 1545. Finally he went back to Ancona in 1549. This was a productive period in his life, during which he painted several altarpieces and portraits : Santa Lucia before the Judge, 1532, Jesi, Pinacoteca comunale The Sleeping Child Jesus with the Madonna, St. Joseph and St. Catherine of Alexandria, 1533, Bergamo, Accademia Carrara Portrait of a Lady as Lucretia, 1533, National Gallery, London. Holy Family with SS Jerome, Anna and Joachim, 1534, Firenze, Uffizi Holy Family, ca 1537, Paris, Louvre Portrait of a Young Man, Firenze, Uffizi Crucifixion, Monte San Giusto, Church of S Maria in Telusiano Rosary Madonna, 1539, Cingoli, Church of San Nicolo Portrait of a Man, 1541, Ottawa, National Gallery of Canada Bust of a Bearded Man, 1541, ascribed, San Francisco, Fine Arts Museum The Alms of Saint Anthony, 1542, Venezia, church SS Giovanni e Paolo Madonna and four Saints, 1546, Venezia, Church of San Giacomo dell??Orio Portrait of fra?? Gregorio Belo da Vicenza, 1548,New York, Metropolitan Museum Assumption, 1550, Ancona, church San Francesco alle Scale The Crossbowman, 1551, Rome, Pinacoteca Capitolina Portrait of an Old man, ascribed, ca 1552, Saint Petersburg, Ermitage Presentation in the Temple, 1555, Loreto, Palazzo Apostolico A Venetian woman in the guise of Lucretia (1533).At the end of his life it was becoming increasingly difficult for him to earn a living. Furthermore, in 1550 one of his works had an unsuccessful auction in Ancona. As recorded in his personal account book, this deeply disillusioned him. As he had always been a deeply religious man, he entered in 1552 the Holy Sanctuary at Loreto, becoming a lay brother. During that time he decorated the basilica of S Maria and painted a Presentation in the Temple for the Palazzo Apostolico in Loreto. He died in 1556 and was buried, at his request, in a Dominican habit. Giorgio Vasari included Lotto's biography in the third volume of his book Vite. Lorenzo Lotto himself left many letters and a detailed notebook (Libro di spese diverse, 1538-1556), giving a certain insight in his life and work. Among the many painters he influenced are likely Giovanni Busi  Related Paintings of Lorenzo Lotto :. | Portrait of a Lady as Lucretia | Christi Geburt | Madonna and child with Saints Catherine and James | Madonna and Child with Saints Catherine and James | Portrait of a Man |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Giovanni Migliara
Italian 1785-1837 He began his career as a scene painter with Gaspare Galiari (1761-1823) in Milan, working at the Teatro Carcano in 1804 and at La Scala from 1805 to 1809. Owing to illness, after 1810 he turned to small-scale works in watercolour or oil using various supports, including silk and ivory. At this date Milanese painting was dominated by Andrea Appiani and Luigi Sabatelli, both leading Neo-classical artists. However, Migliara remained aloof from this dominant movement and instead drew on medieval and historical subjects with Romantic undertones. His precise, jewel-like technique and choice of subject-matter found favour with aristocratic patrons in Milan. His figures are generally stilted and burdened by their costumes, though the crowd in Sacking of Minister Prina's House (1814; Milan, Gal. A. Mod.) is depicted with unusual fluency. In 1822 Migliara was appointed Professor of Perspective at the Accademia di Belle Arti, Milan, and in 1833 he was nominated painter to the court of Charles-Albert, King of Sardinia (reg 1831-49). More typical of his historical scenes is Entrance to the Castle of Plessis de la Tour (Turin, Gal. Civ. A. Mod.), which was exhibited at the Brera in 1833. He also produced many topographically precise pictures of church interiors in which he combined his training as a scene painter with his knowledge of intaglio techniques.
Sir james dromgole linton,P.R.I.
1840-1916